Till Kyrkans kvinnor

Publicerad i tidningen Dagen 2009-11-11 med rubriken Kvinnor ifrågasätter också kvinnliga ledare i kyrkan (ej längre tillgänglig på webben)

Till Kyrkans kvinnor I dessa sista dagar håller Gud på att rusta sin Kyrka över hela världen. Ett led i detta är att Han reser upp kvinnor till tjänst i Andens fantastiska mångfald – till profetia, helande, evangelisation, mission och diakoni; till att på otaliga sätt betjäna Hans växande kyrka. Detta är underbart!

Samtidigt ser vi en tydlig trend mot att fler kvinnor väljer att utbilda sig till och arbeta som präster och pastorer. Denna utveckling tror vi emellertid inte är lika god. Bibeln innehåller klar undervisning om kvinnans roll i församling och familj. Epistlarna lär att kvinnan inte är kallad att vara församlingsledare, förvalta Kyrkans lära, eller råda över mannen. I evangelierna ser vi att Jesus valde ut en grupp män till att utgöra kärntruppen i den spirande Kyrkan, trots ett stort utbud av trogna och uppskattade kvinnliga efterföljare. Här kan också nämnas hustavlornas återkommande påbud om underordning i äktenskapet. Om kvinnan inte är kallad att vara huvudet i familjens lilla sammanhang, hur skulle hon då kunna vara det i Guds församling? Kyrkohistorien känner inte heller till någon ordning med kvinnliga församlingsledare, annat än i heretiska sammanhang.

Mot detta brukar invändas att Kyrkan står i en ständig process av utveckling. Det är riktigt i så måtto att Gud ständigt förnyar Kyrkans liv och låter henne fördjupas i kunskap. Den karismatiska väckelsen, och den försoning som på senare år skett mellan kristna och judar, är exempel på sådan gudagiven förnyelse. Båda dessa förändringar har dock sin grund i Bibeln medan en ordning med kvinnliga präster och pastorer inte har sådana rötter, utan mer förefaller vara en anpassning till tidsandan. Med sorg ser vi att Bibelns undervisning i denna fråga numera uppfattas som kontroversiell och till och med stötande också i traditionellt bibeltrogna sammanhang. Responsen är ofta, att i stället för att gå i närkamp med texterna, rutinmässigt avfärda dem med i våra ögon lättviktiga argument. Ibland används bibeltolkningsprinciper för de problematiska texterna som utläggarna aldrig skulle applicera på Bibeln i  övrigt och som, om de tillämpades allmänt, skulle underminera kristendomens centrala lärosatser.

Vi medger villigt att somliga texter som berör frågan inte är solklara, men en viktig princip för sund bibelexeges är att aldrig använda de mer svårförståeliga texterna i Bibeln för att motsäga det tydliga och centrala. Och läran om kvinnlig underordning kan inte med bästa vilja i världen betraktas som dunkel och marginell.

Tyvärr har denna debatt alltför ofta kommit att präglas av bitterhet, från båda sidor. Det vi önskar är en förnyad diskussion som får präglas av det som karakteriserade vår Herre själv: nåd och sanning. Det vi också finner angeläget är att bestrida den otrevliga karikatyren av ”kvinnoprästmotståndare” som en samling trångsynta äldre män. Vi är en grupp kvinnor i olika  åldrar och från olika samfund, som ifrågasätter den rådande ordningen. Vår önskan är också att samtalet skall föras över på kvinnornas planhalva. Vår uppfattning är att ”bevisbördan” inte ligger hos dem som omfattar den traditionella synen på dessa ting, utan hos dem som utan påtagligt stöd i Skrift och tradition vill införa en ny ordning. Därför riktar vi en rak men kärleksfull utmaning främst till de kvinnor i Sverige som utbildar sig till eller arbetar som präster och pastorer. Hur resonerar ni kring er kallelse i ljuset av Bibelns undervisning?

Slutligen vill vi betona att vi inte ifrågasätter någon kristen systers kallelse – men formerna för densamma. Kvinnor är inte satta att leva ut sin kallelse som präster eller församlingsledare. Däremot är det är ingen tvekan om att Gud i dessa dagar kallar kvinnor med lejonhjärtan till att på andra vägar uträtta storverk i Hans rike. Kristi kyrka är inte komplett utan att båda sidorna av mänskligheten kommer i funktion i den, men var och en måste hitta sin rätta plats i kroppen för att den ska fungera optimalt. I den frivilliga kristna underordningen efter Jesu exempel – för både män och kvinnor, men på olika sätt – kan också ligga en viktig nyckel till väckelse. Vår bön är att Herren må förena våra hjärtan i denna fråga och föra oss allt längre in i den fulla Sanningen.

AW, f. -77, medlem i Svenska kyrkan
SB, f. -50, medlem i Svenska missionskyrkan
LU, f. -84, medlem i Evangelisk-luthersk mission – Bibeltrogna vänner
NH, f. -34, medlem i  Pingströrelsen/Svenska kyrkan
RF, f. -85, medlem i Lutherstiftelsen   

bild (15)

Publicerat i Han

Mona Sahlin

isis

Mona Sahlin i Världen idag:
…alla religioner har ju de extrema, farliga fanatikerna; och det är oerhört viktigt både att vi ser dem, att vi fördömer dem, men att vi ser alla. Också den som vägrar utföra abort är, i min mening, en extrem religiös utövare, på ett helt annat plan än vad ISIS är…

Publicerat i Uncategorized | Märkt

Björn Håkonssons tal vid sorgemanifestationen 28 december

Björn Håkonssons tal vid sorgemanifestationen på Mynttorget 28 december.

Publicerat i De ofödda

Abort är kvinnoförtryck

Nasrin Sjögren vid sorgemanifestationen 28 december

Publicerat i De ofödda

Inte i vårt namn

Ett kort klipp från sorgemanifestationen för de ofödda, Mynttorget i Stockholm 28 december 2014 – Värnlösa barns dag.

Håll utkik efter Nasrin Sjögrens och Björn Håkonssons tal som inom kort läggs ut på Youtube.

Publicerat i De ofödda

If the church doesn’t stand up against this evil, then who will?

Abby Johnson, tidigare ägare av en abortklinik i USA:

I remember speaking for a Catholic conference one time. I had spoken some really hard truth to the priests in the audience. A few of them didn’t like that too much and one came up to me after the event to express his aggravation. Here was our conversation.

Priest: “I just think you are blowing things out of proportion. I mean, how much do we REALLLLLY need to talk about abortion in our churches?” *sarcastic tone*
Me: “Well Father, I don’t know the answer to that. But I remember women lying on the abortion clinic table with a blood pressure cuff on one arm and a rosary in their other hand. I remember women reading their Bibles as they sat waiting for us to call them for their abortion appointment. I remember women asking us to pray with them before we started the abortion procedure. So, why don’t you tell me how much this needs to be talked about in our churches?”
Priest: “Oh, I didn’t know.”
Me: “Well, now you do. No more excuses.”
Priest: *silence*

If the church doesn’t stand up against this evil, then who will? Enough with worrying about “who we will offend.” Somehow our Christian churches have become more worried about offending their congregation than they are about offending God. Shame on us.

https://www.lifesitenews.com/blogs/when-my-church-found-out-i-worked-for-planned-parenthood-they-kicked-me-out

Publicerat i De ofödda

Brud och lejoninna

Artikel ursprungligen publicerad i tidningen Livskällan nr. 2 2014

Att ta emot undervisning i stillhet…

Smaka på orden. Visst är de underbara? De talar om att luta sig tillbaka och lyssna. Ta in. Att låta sig bli omskött. Att sänka garden och slappna av. Kan det vara så att vi ofta missar det vackra och vilsamma i dessa versar eftersom de förkommer i ett sammanhang som är kontroversiellt och som nästan bara citeras i teologiska debatter? Låt oss inte gå miste om denna pärla.
Bibeln talar om Kyrkan som Kristi brud, och vi får också tänka på oss själva på samma sätt. Vi kan se framför oss ett orientaliskt bröllop där bruden är i centrum för allas uppmärksamhet. Hon blir ompysslad och beundrad. Kläder, smycken, blommor – allt är där för hennes skull. Allt har som yttersta syfte att göra henne vacker för den stora dagen och för honom.  För den som är en ”görare” ­­– kvinna som man – kan brudsymboliken nästan vara lite provocerande. Hon gör ju ingenting! Hon bara sitter där och är vacker! Men så får det nog vara. Vi får sitta där och bara vara vackra. Vackra i Jesu ögon. Han har älskat oss, utgivit sig för oss. Han helgar oss och vill, till slut, låta oss träda fram inför honom utan fläck eller skrynkla (Ef. 6:25-27). Han utför verket och vi njuter frukterna. Så enkelt är det.
Bibeln innehåller ett brett spektrum av kvinnoroller: Aktiva och passiva kvinnor, kvinnor i förgrunden och i bakgrunden. Inte sällan lyfts de modiga kvinnorna fram. Kvinnorna med lejonhjärtan. Rahab räddade med fara för sitt eget liv livet på de spejare som Josua sänt ut för att bese landet (Jos. 2). Hon nämns mitt i uppräkningen av exempel på tro i Hebreerbrevet (Heb 11:31). Debora trädde fram som domare i Israel i en orolig tid. …Debora stod upp såsom en moder i Israel (Dom 5:7). I samma bok berättas om Jael som rände en tältplugg genom huvudet på en fiende till Israel. Välsignad vare Jael framför andra kvinnor (Dom 5:24). Antydningarna i texten om att dessa två kvinnor utgjorde undantag ­­­­– att de fick sina uppdrag för att fega män skulle bli utskämda – förminskar inte på något sätt deras insats. De trädde fram och gjorde jobbet när det behövde göras.
Ester i Susans borg satte sitt eget liv på spel för att komma inför kungen och räddade på så sätt sitt folk från utplåning (Ester 4, 5). Vår moder Maria sade som tonåring sitt ja till det största kvinnliga uppdraget i frälsningshistorien ­– att bära världens frälsare. Martyrhistorien är full av exempel på kvinnor som utsatts för tortyr och dödats för sin tro skull, många av dem angivna av sina egna män, bröder eller fäder. Vi vet att samma typ av förtryck fortfarande råder på många platser i vår värld idag. I 1 Petrusbrevet 3:6 läser vi: Hennes [Saras] döttrar är ni om ni gör det rätta och aldrig låter skrämma er. Också det får vi ta till vårt hjärta.
Mildheten och styrkan, underordnandet och utmaningen, mottagandet och handlingen – allt får i Guds rike plats sida vid sida och allt får av nåd forma oss till dem som Gud har tänkt oss att vara.

Herre,

Tack för att du är den som vårdar, skyddar och upprättar mig.  Hjälp mig att ta emot av din kärlek och omsorg utan förbehåll.

Ge mig nåden att vara modig när du kallar mig till det. Hjälp mig att göra det rätta och aldrig låta skrämma mig.

I Jesu namn

Amen

 

brudolejoninna

 

 

 

 

 

 

Publicerat i GT, Han, hon, hen och hin

Nationaldag

Image

Välsigna, Gud, vårt fosterland,
Sträck ut din milda allmaktshand
Till våra trevna tjäll!
Låt sanningen och Kristi tro
Med kärlek, hopp och hjärtero
På våra fjäll och slätter bo
Bland oss till tidens kväll!

Publicerat i Högtidshälsningar

Händelser i charken

En man kommer in på ICA, går fram till charken och säger:

– Goddag! Jag skulle vilja ha två lammkotletter, tack!

– Det ska bli, svarar det glada charkbiträdet och pekar på två fina kotletter. Vad tror du om de här?

– De blir bra!

Biträdet plockar upp de två fina kotletterna, slår in dem i papper och räcker över dem till kunden.

– Varsågod! Ha en trevlig dag!

Kunden tar emot paketet, tackar artigt, och lägger ner det i kundkorgen.

DÅ hoppar en journalist fram med en mikrofon i handen. Han jobbar för SVT:s Uppdrag Förvanskning och har suttit gömd bakom hyllan med grillmarinader.

– AHA! Got you!

Biträdet ser förvirrat på journalisten.

– Va?

– Vi har det på film!

– Eh… vadå?

– Vi har din kränkning på film!

– Eh…vilken kränkning?

– Du distribuerade kött. Det är en solklar kränkning av alla icke-köttätare! Fascist! Fascist!

Journalisten ger tecken till ”kunden” som med ett triumferande leende öppnar sin jacka och visar upp den lilla kamera han har haft gömd där. Charkbiträdet får nästan tårar i ögonen av de hårda orden men lyckas stamma fram:

– Hrm… oj… ja… men han ville ju ha lammkotletter.

– Tänk på alla som är vegetarianer, fräser journalisten. Och lakto-vegetarianer. Och lakto-ovo-vegetarianer! Och veganer! Du skulle ha erbjudit honom morötter.

– Men jag jobbar ju i… ja, charken. Det är liksom mitt jobb att distribuera kött.

– Det spelar ingen roll!! Det är en kränkning!

Journalistens ögon liksom lyser av sanningsiver och rättvisepatos.

Flera kunder har nu uppmärksammat incidenten. Från grönsaksavdelningen strömmar en grupp ungdomar till. De förstår genast vad charkbiträdet gjort sig skyldig till och börjar skandera:

– Morötter! Morötter! Köttfascist! Veganbotare!

Journalisten springer, uppeldad av slagorden, vidare till butikschefen för att få en kommentar. På kvällen kan miljontals tv-tittare se chefen i rutan. Han står i sin röda ICA-mössa och ser besvärad ut och ber så mycket om ursäkt för att charkbiträdet inte har erbjudit kunden morötter. Han instämmer helt i att detta är en allvarlig kränkning, och betygar att den anställdes agerande inte är i enlighet med ICA:s värderingar.

Charkbiträdets vidare öde är ännu okänt. Vi hoppas förstås att han får sparken. Rätt åt honom! Köttfascist!

ID-1004046

Publicerat i Ceteri | Märkt ,

Mycket snack och lite verkstad?

Debattartikel i Kyrka och folk om att ta konsekvenserna av sin övertygelse.

http://www.kyrkaochfolk.se/index.php/hem/debatt/969-mycket-snack-och-lite-verkstad

Mycket snack och lite verkstad?

I en del mer konservativa kristna sammanhang talas det om att Gud förväntar sig ett speciellt ledarskap av män i familj, kyrka och samhälle. Man vänder sig – med rätta – emot en jämställdhetssträvan som fått orimliga proportioner och mot en obiblisk feministisk ideologi som satt sina klor även i kyrkan.
Men kan det vara så att det ofta blir mycket snack och lite verkstad? Frågan mister lätt sin vardagsförankring och blir enbart en symbolfråga som drar gränser mellan oss och ”feministerna” ­– en åsiktsgemenskap och en annan – men inte alltid så mycket mer.
De kristna män som hävdar principen att män har ett särskilt, gudagivet ansvar bör rimligtvis också vara beredda att ta det ansvaret i praktiken. Ett av de områden där mäns bristande ledarskap och initiativförmåga fått mest tragiska konsekvenser är abortfrågan – den som inte kan kallas annat än en ödesfråga för Sverige. Ett enormt hot vilar över landets ofödda. Över 37 000 barn dödas i moderlivet varje år och kvinna efter kvinna traumatiseras av aborterfarenheten.

Alltför många kristna, fina män – män som man hade väntat sig något helt annat av – står med händerna i byxfickorna och låter detta hända.
I Skriften läser vi: Rädda dem som släpas till döden och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen. Om du säger: ”Vi visste det inte”, skulle inte han som prövar hjärtan märka det, skulle inte han som vakar över din själ veta det? Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar (Ords 24:11-12).
Om du som man omfattar uppfattningen att män är kallade att ta ett särskilt ansvar för kvinnor och barn, se då först och främst till dem du har omkring dig, familj och vänner. Har du gjort det fullkomligt klart för din familj och din bekantskapskrets var du står i den här frågan? Är kvinnorna och männen i din närhet förvissade om ditt helhjärtade stöd om de någonsin skulle hamna i en krisgraviditet? Har du funderat på hur kan du använda din tid, dina talanger och dina pengar till att rädda livet på ofödda barn? Vad är ditt ansvar och vad kan du göra imorgon som du inte gjort idag?

Om du verkar som förkunnare, våga då tala om abortfrågan. Säg församlingen i predikan och undervisning att Guds femte bud gäller också de ofödda människoliven. För fram det självklara faktum att fastän Sveriges lagstiftning numera tillåter aborter, så har Gud aldrig gett oss någon rätt att döda våra ofödda barn. Är du politiker – lyft frågan från de plattformar där Gud ställt dig och verka för en rättfärdig lagstiftning. Och alla medborgare har ett ansvar att tala ut sanningen i ett samhälle som så länge formats av lögner. Den sanningen att abort innebär dödligt våld mot våra minsta och mest försvarslösa medmänniskor har tryckts ner i fyrtio års tid. Nu måste den proklameras.
Arbetet för de oföddas rätt är tufft. Politiker med abortkritiska åsikter motarbetas regelmässigt, även av sina egna. Abortmotståndare häcklas och marginaliseras i media. Höjer man rösten mot abort i offentliga manifestationer får man vara beredd på de grövsta förolämpningar och till och med fysiska angrepp. Det är det utan tvekan värt. Frågan är vilka som skall gå i främsta ledet och ta de hårdaste smällarna – kvinnor eller män?

Lars Borgström, Uppsala, 
präst i Lutherska församlingen
Annette Westöö, Göteborg, vice ordförande Människorätt för ofödda
Hans Lundaahl, Rävlanda, 
präst i Svenska kyrkan
Ewa Edén-Modén, Partille, 
översättare
Mats Enander, Göteborg, 
präst i Svenska kyrkan
Ingrid Fryxelius, Karlstad, styrelsemedlem Människorätt för ofödda
Carl-Henrik Karlsson, Ljungskile, ordförande för missions­organisationen Källa

Publicerat i Han, hon, hen och hin