”Om män träta…”

Torsten Åhman har fått mycket respons på sitt inlägg om abortfrågan. Stefan Gustavsson och Stefan Swärd bland andra har lämnat kloka svar. Åhman själv tycker visst att debatten bör avslutas. Precis när den hade börjat.

Det finns kanske inte så mycket att tillägga i själva kritiken av Åhmans argumentation. Här ska jag bara kommentera det gammaltestamentliga bibelställe som Åhman tog upp, eftersom det då och då dyker upp i abortdebatten. På fel sida.

Frågan gäller alltså bibelstället 2 Mos 21:22-23, som betraktas som centralt i abortfrågan eftersom det säger något om det ofödda barnets status. I Bibel 2000 lyder det:

22Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum. 23Sker skada skall du ge liv för liv, 24öga för öga, tand för tand…

I 1917 års översättning:

22Om män träta med varandra, och någon av dem stöter till en havande kvinna, så att hon föder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, så böte han vad kvinnans man ålägger honom och betale efter skiljedomares prövning. 23Men om olycka sker, skall liv givas för liv, öga för öga, tand för tand…

Modern King James Version:

22If men strive and strike a pregnant woman, so that her child comes out, and there is no injury, he shall surely be punished, according as the woman’s husband will lay upon him. And he shall pay as the judges [say] 23And if any injury occurs, then you shall give life for life, eye for eye, tooth for tooth…

I den här aktuella debatten förekommer tre tolkningar av detta bibelställe. Den första står Torsten Åhman för. Då läser vi texten som att det handlar om ett missfall, och ser att orsakandet av detta missfall inte bestraffas med döden; trots att i de gammatestamentliga lagarna ett liv normalt gavs för ett liv. Härav drar Åhman slutsatsen att fostret inte betraktas som en fullvärdig människa i GT, och att Bibeln därmed inte är klar på punkten om när livet börjar.

Stefan Gustavsson verkar också förfäkta tanken att texten berör orsakande av missfall, men hävdar att ”brottsrubriceringen” skall ändras:

Men detta [det mildare straffet] beror inte på att fostret har ett lägre värde än den födde, utan på att situationen inte är mord utan dråp – det vill säga oavsiktligt dödande av en annan människa – eller kanske till och med det som vi kallar ”vållande till annans död”. Och samma skillnad mellan mord och dråp/vållande till annans död görs om det gäller vuxna människor.

Gustavsson har en mycket viktig poäng här: Att skillnaden mellan hur olika brott i Bibeln bestraffas inte behöver bero på offrens olika människovärde, utan på förövarens intention (eller brist på intention).

Det kan hända att jag missförstått Gustavsson på någon punkt, men det förefaller som att ett litet problem med hans tolkning uppkommer när man betraktar lagens andra del, att om skada sker ska liv ges för liv osv. Är det så att lagen handlar om ett oavsiktligt orsakande av missfall, torde den ”skada” som nämns syfta på modern. Alltså ska förövaren berövas livet om modern dör, trots att hennes död var lika oavsiktlig (lika mycket ”vållande till annans död”eller ”dråp”) som barnets.  Hamnar vi då ändå inte i samma slutsats som Åhman: Att det ofödda barnets värde nedvärderas?

Själv försökte jag, alltför kortfattat, i min kommentar på Åhmans blogg föra fram den tredje tolkning som jag ansluter mig till (men som naturligtvis inte är något jag själv kommit på). Mitt fortsatta resonemang här bygger i allt väsentligt på Gleason L. Archer i hans utmärkta Encyclopedia of Bible Difficulties, kompletterat med Gregory Koukls utläggning av samma bibelställe.

Som vi kan se ger de anförda bibelöversättningarna ganska olika bild av händelseförloppet. Av dessa tre ligger MKJV närmast hebreiskan. Den fras som i Bibel 2000 , och flera andra översättningar, översätts ”så att hon får missfall”, på hebreiska w˚yase û ye ladêhâ betyder bokstavligen ”så att hennes barn kommer ut”. Vebret yasa (att gå eller komma ut) syftar inte i något annat sammanhang på missfall. Varför skulle det göra det här? Det finns dessutom andra ord på hebreiska (substantivet nepel och verbet sakal ) som vanligen används i sammanhang där missfall åsyftas. Ordet för barn i denna vers är det samma som normalt används för små människor från spädbarnsåldern till tonåren, yeled.

Vidare är det problematiskt med formuleringarna i Bibel 2000 ”ingen annan skada sker” och i 1917 ”…eljest ingen olycka sker”. Dessa ord, annan och eljest, har inte någon motsvarighet i grundtexten – där står bara ”…och ingen olycka sker”. Dessa ord förfaller infogade för att understödja översättarnas föreslagna tolkning av bibelversen.

Sammantaget ger detta vid handen att texten betyder raka motsatsen mot vad Åhman vill ha den till. Alltså, om två män träter och råkar stöta till en havande kvinna så att hon föder fram sitt barn och ingen olycka sker (barnet föds levande och friskt) ska böter utdömas. Men om någon olycka sker, till liv eller lem, gällande både modern och barnet, ska förövaren få ett straff som motsvarar skadan.

Archer skriver:

There is no ambiguity here, whatever. What is required is that if there should be an injury either to the mother or to her children, the injury shall be avenged by a like injury to the assailant. If it involves the life (nepes) of the premature baby, then the assailant shall pay for it with his life. There is no second-class status attached to the fetus under this rule; he is avenged just as if he were a normally delivered child or an older person: life for life.

Dör barnet ska förövaren dö. Det finns ingen annan text i Bibeln som på samma sätt understryker aborternas allvar.

Men vem är förövaren, i dagens samhälle? Här kommer vi in på en frågeställning som egentligen är mer komplicerad än den om det ofödda barnets värde – skuldfrågan. Är kvinnor som fattar ett abortbeslut mördare? Eller deras svikande män? Eller doktorn som tekniskt sett utför aborten? Eller lagstiftarna och rättsväsendet som inte skyddar de ofödda? Eller kyrkorna som tiger i frågan? Eller…

Torsten Åhman påstår, och förfasas över, att han i debatten blivit kallad massmördare. Vad jag förstår syftar han på Kerstin Svanbergs kommentar:

Till vem skulle vi gå om inte till Jesus som förlåter befriar och helar oss som har skuld i detta massmord, även du Torsten är delaktig i det här.

Som jag fattar det menar Svanberg att hon själv bär på en del av skulden, och vill klargöra för Åhman att han också gör det. Och det är alldeles riktigt.

Jag tror att det finns en kollektiv skuld i abortfrågan i Sverige. Och kristenheten har, genom sin tystnad och passivitet, en mycket stor del i denna skuld. Själv är jag är svensk medborgare, och jag är – genom Guds nåd – en del av Kristi kyrka i Sverige. Alltså bär jag på skuld i abortfrågan. Det har att göra med mysteriet att vara kyrka – vi utgör varför sig delar av Kristi kropp, och kan inte avsäga oss förbindelsen med resten av kroppen. Det har också att göra med det svårsmälta, men bibliska, faktum att Gud inte bara handlar med oss på individnivå, utan också som folk och nation.

Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stapplar till avrättningsplatsen. Och du säger: ”Se, vi visste det inte”, så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
Ords 24:11-12

Det här inlägget postades i De ofödda, GT och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till ”Om män träta…”

  1. Kerstin Svanberg skriver:

    Tack Anette !

    Om Sverige och debatten om samvetsfrihet säger min vän Neal Horsley i USA :
    ”Medical professionals like doctors and nurses being forced by government to participate in abortion is literally the same thing that Nazis did in the concentration camps with the Jews. It is a terrible thing that is happening in Sweden, one that will happen in the USA unless we stop it.”

    Jo visst är vi alla med och bidrar till detta massmord, det är bra med samvetsfriheten för sjukvårds personal, men hur det än är så borde samvetsfrihet även gälla för oss att slippa medverka med att finansiera detta genom våra skatter.
    Det är politik och Torsten ska fråga politikerna, det går att genomföra en förändring på den punkten utan att man rör vid den fria aborten, det går att göra många förändringar om man vill, men tystnad leder ingenstans.

    Men helt kommer vi aldrig ifrån vårt eget samvete, det är så mycket vi kan göra som vi inte gör. Tystnaden bland kristna är alarmerande och då speciellt bland dem som ska vara församlingens hedar och lärare,
    det är ett stort svek mot alla våra ofödda medmänniskor som berövas livet.

    Ja, jag är också medskyldig till detta !

    • AW skriver:

      Visst är det så som du säger, att kristenhetens tystnad är alarmerande. Och att herdar och lärare sviker sitt uppdrag.
      Jag håller med om att abortdöden på många punkter kan jämföras med ett folkmord. Parallellen med Förintelsen får dock stå för dig och din vän. Vi kan jämföra, men inte jämställa, abortdöden i Sverige idag med denna specifika historiska händelse.

  2. Stefan Pehrson skriver:

    Intressant. Denna tolkning verkar fungera.

    Naturligtvis finns det en kollektiv skuld i Sverige, eftersom fosterdödandet är kopplat till den sexualutopiska fantasi som landet berömmer sig av. ”På detta sätt blir du lycklig. Och vi är ledande i världen.”

  3. Andreas Bengter skriver:

    Jag tycker det snarare handlar om i bibeltexten ifall barnet är livsduglig när det kommer ut, om barnet det dör ska man dräpa dråparen. Om det endast blir skadat ska man endast böta, då det var oavsiktligt, så blir det ett förmildrat straff och inte en arm för en arm.

  4. Theodor V skriver:

    Förstår att det handlar om tolkning. Den är dock inte så pass självklar att den absolut ska betraktas som självklar.
    Jag läste i en kommentar att om kvinnan dör då ska inte mannen dö som slog henne utan mannens fru, för att det ska vara rättvist. Hur svårt det än för oss är att förstå detta så är det väl principen öga för öga som gäller. Är den enes fru död, så ska också den andras fru dö alltså…

    Nu framgår det väl att det kan ha hänt utan avsikt. I annat fall kan då gärningsmannen fly till en fristad. I det här fallet är det inte så självklart att barnet föds per direkten, utan det kan vara något som kvinnan inte märker förrän senare när hon fått blödningen, speciellt om det var ett väldigt tidigt stadium. Det blir då väldigt svårt att avgöra vad som orsakade vad…. Ska man uppsöka mannen och helt sonika dräpa honom? Gällde inte här öga för öga? Mao skulle nu inte gärningsmannens fru som är med barn också få en smäll så att även hennes barn lossnar och dör?
    Jag tror helt enkelt inte att det kan vara på det sättet. Inte kan någon människa, en pappa eller mamma behöva dö för en oavsiktlig händelse. Det låter helt från vettet, kan jag tycka. En livsfrukt som ännu ingen har en relation till kan ju ändå inte jämställas med en vuxen man eller kvinna eller varför inte ett barn som är oförsiktig…. Skulle barnet på kanske 8 år behöva dödas för att den andres fru oavsiktligt fick missfall pga en stöt, en smäll eller därför att kvinnan snubblade osv osv.
    Nej detta överskrider enligt mig all form av rimlighet.
    Ett exempel vill jag nämna. I samma kapitel står det om någon som slår sin slav, som ska hämnas om den dör per direkten, men om slaven inte dör förrän efter några dagar då ska ägaren inte få någon straff för då har han förlorat sin egendom, slaven alltså! Liv värderades alltså även olika i samma kapitel. För mig är det beviset att ett foster på några veckor aldrig kan likställas med vuxet liv i relation till fru och barn,och speciellt om det alltså hänt oavsiktligt.

  5. AW skriver:

    Angående själva bibeltexten:

    Texten har använts för att försvara abort, därför är den viktig att ta upp. Det mesta tyder på att den säger det motsatta mot vad abortliberalerna påstår.

    Det förefaller inte handla om någon åttaåring eller någon ren olyckshändelse, utan om en våldsam situation mellan två vuxna män. Grov oaktsamhet kanske. (Någon kommentar föreslår till och med att kvinnan kanske försökt ingripa i slagsmålet och fått en smäll.)

    Det vore också önskvärt om du ville värdera Koukls argument angående det språkliga och exegetiska. Vi kan ju inte avfärda hans resonemang bara för att vi inte gillar konsekvenserna som kan dras av det.

    Angående tanken att ett ofött barn och en vuxen skulle vara lika mycket värda:

    Vad är det som är så orimligt? Vår distans till det ofödda barnet, som vi födda i allmänhet inte kan se och höra, formar vår känslomässiga attityd till dessa individer. Men våra känslor inför en annan människa kan aldrig avgöra hennes värde. Och var drar man gränsen? Är ett nyfött barn inte lika mycket värt som en vuxen? Ett tremånaders? En treåring? En trettonåring? Osv. Tvärtom – de små och svaga bör ha ett starkare skydd just för att de är små och svaga.

  6. Thomas skriver:

    Sverige, i onådens år 2014.
    I värsta fall har vi inte bara alltför många aborter, i de 37-38 000 som dödas varje år innan de är framfödda.
    Vi har överlag även ett mycket kallt, alltmer sekulärt land, där mänskligt liv är värt ytterst lite, och mindre än någonsin.
    Slutligen tycks vi ha en knepigt översatt, och kanske rent av felöversatt, Bibel.
    Det är Sverige det.

Kommentarsfältet är stängt.