Om världen går under på lördag

Tydligen har en amerikansk lekmannateolog vid namn Harold Camping förutspått att Jesus kommer tillbaka nu på lördag 21 maj. Många har gjort sig lustiga över detta. Även jag. Igår skojade jag om att Göteborgsvarvet går av stapeln just det datumet, och att Jesus skulle komma mitt i den röran…

Men direkt efteråt satte jag skrattet i halsen, och blev betänksam. Vad var det egentligen som var så roligt?

Visst får man skoja, även om det som är allvarligt och svårt. Kanske i synnerhet om det som är allvarligt och svårt. Och visst kan det vara problematiskt med folk som försöker göra exakta tidtabeller över den yttersta tiden, och räkna ut ”dagen och stunden”. Men ibland verkar det som att vi pratar om Jesu återkomst som om vi egentligen inte tror att det är på riktigt. Men en dag är Han ju faktiskt här. Det har Han sagt. Och det kan vara mycket snart. Kanske vore det på sin plats att damma av väckelsemötenas klassiska fråga, som de gamla berättar om, och att först och främst rikta den till sig själv: Är du redo? Är jag redo?

Det är visserligen sant att ingen människa eller ens ängel vet dagen och timmen (Mark 13:32). Men det betyder inte att vi bara kan rycka på axlarna åt hela saken och ta det som det kommer. Tvärtom – just därför ska vi hålla oss vakna (Mark 13:33). När lärjungarna frågar Jesus om framtiden slätar han inte över och börjar prata om något annat (det hade ju i och för sig varit ganska olikt Jesus…). Nej, Han ger dem grundlig undervisning om vilka tecken de ska hålla utkik efter. Han vill att de – och vi som nu är Hans efterföljare – ska vara rustade med kunskap för att kunna vara redo. Därför bör vi se på allt som händer i världen med den här undervisningen i bakhuvudet. Inte paranoida. Men nyktra och vakna.

Vi kan också dra oss till minnes vad som står i Daniels bok. Där berättas att Daniel kom att lägga märke till det antal år som Herren hade angett för profeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde (Dan. 9:1). När Daniel läste detta började han vända sig till Gud i bön och fasta och be om förlåtelse för sitt folks synder. Och så bad han Gud att löftet skulle gå i uppfyllelse, så att Israels folk kunde befrias ur den bayloniska fångenskapen och få återvända till sitt eget land. Han tog alltså Gud på orden, istället för att – som vi ofta gör – symboliskt tolka det som rimligen inte kan vara symboliskt menat.

Jag kommer också att tänka på något som bibelläraren Dan Johansson sa vid ett seminarium på OAS-mötet i somras. Om man dristar sig till att prata om den yttersta tiden numera får man ofta höra den ganska slitna frasen ”även om världen går under i morgon planterar jag ändå mitt äppelträd idag” (ett citat som ibland tillskrivs Luther, ibland Konfucius – jag vet icke). Dan kommenterade det ungefär såhär: Om jag visste att världen skulle gå under i morgon skulle jag verkligen inte plantera något äppelträd. Jag skulle jag göra allt jag kunde för att få med mig så många som möjligt till himlen.

Detta tog verkligen tag i mig. En dag ställs allt på sin spets, för oss alla. Dans kommentar är inte på något sätt överspänd, bara allvarlig. Den sortens allvar tror jag vi lider brist på i kyrkan idag. Det handlar om det skrämmande, men egentligen ganska självklara, faktum att vi som människor inte har obegränsat med tid att ta ställning till Guds erbjudanden, och att göra det som Han befallt oss att göra. En gång kommer det att vara för sent.

Vi ska inte vara rädda. Men vi ska vara vaksamma.

Ta er i akt! Jag har sagt er allt i förväg.
Mark 13:23

När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.
Matt 21:28

Det här inlägget postades i Återkomsten. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Om världen går under på lördag

  1. Thomas skriver:

    ”… Vi ska inte vara rädda. Men vi ska vara vaksamma.”

    Ja.

  2. Theodor skriver:

    Du skriver så bra, Anette! Mycket intressant. Hittade detta hos FB-vännen Anders Bylander… Och från det ena kommer ju det andra… 🙂
    Känner du till Darbys tolkning av Daniels 70 år som du omnämner i din bloggpost?
    Den tycker jag är värd att tänka över, även om hans tankar numeras förkastas av de flesta….
    Tycker alltid det är bra att få saker belyst från olika håll för att inte bli smalspårig.

    Du tar fram den gamla tanken: är du redo? Hur ser du på det? När är man redo enligt dig?
    Nyfiken på dina svar 🙂

Kommentarsfältet är stängt.