En livsviktig bok

I romarriket tillämpades patria potestas, dvs regeln att husfadern hade rätt att bestämma över sina födda och ofödda barns liv. Det var genom den kristna kyrkan, som sådana bruk fick ett slut. I Sverige idag tillämpar vi i graviditetens tidigare del en liknande princip, men där kvinnan satts i husbondens ställe.

Denna vederstygglighet, och många andra, kastar Anders Bylander ljus över i sin nyutkomna bok ”Person och politik – en kritik av den världsliga statens människosyn”. Bylander analyserar processen som ledde fram till 1974 års abortlag, utifrån grundtanken att sekulariseringen radikalt förändrade människosynen hos det officiella Sverige. På relativt kort tid lämnade vi en tusenårig kristen och naturrättslig tradition för en rättspositivistisk, individualistisk och värderelativistisk ideologi. Skillnaden i människosyn mellan det avkristnade Sverige och den kyrka i vilken vi har våra rötter är himmelsvid.

Under hela den kristna perioden har människan varit sedd som skapad av Gud och insatt i världen som dess förvaltare. Hennes liv har varit heligt. Hennes ärende har varit heligt. Hennes värde och särställning i skapelsen, hennes liv i en vardag hon förvaltar på Guds uppdrag,  har ansetts självklara eller möjliga att utläsa ur skriften /…/ Den nya modellen bygger på det positivistiska projektet att lägga världen under den myndiga människans kontroll (s. 79).

I kapitlet ”En dödens kultur införs i Sverige” beskriver Bylander hur 1965 års abortkommitté, som gjorde förarbetet till vår nuvarande abortlag, helt ställer frågorna om barnets människovärde och livets helgd åt sidan. I stället används en statlig utredning för att propagera för några i förväg bestämda ståndpunkter. Fostret underställs kvinnan, abort presenteras som en metod för födelsekontroll och fostrets kropp nedvärderas. Inga av de etiskt och juridiskt heta frågorna diskuteras på ett djupgående sätt, utan ett synsätt tas för givet som sätter kvinnans val och intressen framför hennes eget barns liv.

Utredningen stötte vid denna tid på hårt motstånd från både sekulära och kyrkliga remissinstanser. Intressant nog var de olika kristna remissinstanserna, som katolska kyrkan, Svenska kyrkans Lekmannaförbund, Prästförbundet, och ärkebiskopen i princip helt överens i kritiken av utredningen. Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop skrev insiktsfullt i sitt remissvar om kommitténs avvisande av livets egenvärde:

Kommitténs väg innebär, att man förnekar att livet som sådant har någon annan rätt än den som de nu levande och maktutövande människorna är villiga att ge det. Människans myndighet kan då hävdas på bekostnad av livet, även det mänskliga livet. Den andra vägen är den diametralt motsatta. Där ser man människans myndighet som en möjlighet att  – utan att skada sitt eget liv – beröva den obarmhärtiga kampen för tillvaron något av dess herravälde och låta en av henne omfattad etisk princip reglera livet på jorden (s. 52-53).

Bylander lyfter fram det faktum att den kristna kyrkans syn på abort inte nämnvärt har förändrats på tvåtusen år, men att några av de protestantiska kyrkorna i Sverige tyvärr börjat vackla de senaste två decennierna. Vi påminns om att kristdemokraterna numera är ett abortliberalt parti, att Svenska kyrkan accepterar nuvarande abortlag och att det finns välkända profiler även i frikyrkorna som framför klart abortliberala budskap.

Det sätt på vilket Bylanders bok hittills har tagits emot i svensk kristenhet är också talande. Utan framgång har Bylander vänt sig till de stora kristna förlagen med frågan om publicering men mötts av kalla handen, eller av ett mummel om att boken borde komma ut ”men inte hos oss”.  Man frågar sig hur det står till med samvetet hos dessa förläggare. Eller vad finns det annars för anledning att inte vilja publicera detta relevanta, intressanta och välskrivna verk, med förord av självaste Svante Nordin?

Anders Bylander är på många sätt en ensam röst som ropar i öknen. Han har många gånger vänt sig direkt till framträdande kristna profiler och ställt raka frågor om deras syn på abort. Tyvärr får han alltför sällan raka svar. Fler kristna borde göra som han, speciellt vi som är vanliga lekmän och gräsrötter. Vad hindrar oss från att skriva eller ringa till våra kristna representanter i riksdagen eller ledarna i våra samfund och kyrkor och fråga var de står i abortfrågan? Ansluter de sig till det som Kyrkan i alla tider bekänt om människan och hennes plats i universum, eller har de anammat det sekulära, gudlösa perspektivet? Vill de stå för en dödens eller livets kultur? Ödmjukt och respektfullt ska vi fråga, naturligtvis, men rakt och osvenskt. En bra början kan vara att köpa och läsa den här boken. Låt den cirkulera bland dina vänner och släktingar. Ge den till din präst eller pastor och fråga sedan om han/hon har läst den och vad han/hon tyckte. Tillsammans kan vi verka förändring i svensk kristenhet. Underifrån.

Annonser
Det här inlägget postades i De ofödda. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En livsviktig bok

  1. Theodor skriver:

    Lysande, Anette!

  2. André skriver:

    Fick länk hit via @NasrinS på Twitter.
    Ang. att kristna kyrkan alltid hållit människovärdet högt så är det en sanning med modifikation, även när det gäller foster. Påve Pius IX slog fast att fostret inte fick en själ förrän efter 40 dagar (ja, det gäller då det _manliga_ fostret – det kvinnliga får vänta 80 dagar på leverans, helt apropå människovärde).
    Okej, det gäller den katolska kyrkan, men här på hemmaplan hade vi kyrksanktionerat dödsstraff för exempelvis lönskaläge (d.v.s. att ha sex utanför äktenskapet) och abort, samtidiggt som det fanns en skamstock utanför kyrkporten för de som missade en gudstjänst (läs gärna mer om kyrkotukt på Runeberg http://runeberg.org/nfbo/0279.html ).
    ”Märkligt nog” var det inte så ovanligt med fosterfördrivning ändå hos populaset.

    • AW skriver:

      Nej, det var tvärtom faktiskt. Påve Pius IX förklarade att abort i alla stadier av graviditeten var ett brott som skulle mötas med exkommunicering. Kyrkan har alltid lärt att abort är ett brott, men inte altid haft det ljus över människolivets inledningsskede som den naturvetenskapliga forskningen gett oss.

  3. Thomas skriver:

    Böcker likt denna av Anders Bylander, vars innehåll problematiserar 1974 års svenska abortlag – världens mest flumliberala abortreglemente – är böcker som förtjänas att lyftas fram. Tvivelsutan så.

Kommentarsfältet är stängt.