Dagen – den kristna vänsterns röst?

Idag fick Pelle Poluha och jag in en insändare i Dagen. Den handlar om skulduppgörelsen i USA, och är en kommentar till Birger Thuressons tidigare ledartikel i ämnet. I sin replik på vår insändare förnekar Thuresson att han intagit ett vänsterperspektiv. Varför gör han det? Gillar han inte den beteckningen? Det är ingen ironi i den frågan, utan jag är verkligen förbryllad.

En bekant till mig kom till tro på Jesus i vuxen ålder. Det var intressant men samtidigt tragiskt att följa honom i utforskandet av den svenska kristna värld som var så ny och okänd för honom. Vad besviken han blev många gånger på inkonsekvens, ljumhet, hyckleri och ren och skär dumhet hos kristenheten och dess ledare.

Min bekants kommentar om tidningen Dagen (en av de mildare) var att den måste företräda den kristna vänstern. Jag brast ut i ett gapflabb. Kristen vänster var för mig Broderskapsrörelsen. Typ. I vilket fall definitivt inte den av Lewi Pethrus grundade, värdekonservativa tidningen Dagen som kämpat så tappert i alla år i en kristendomsfientlig mediavärld.

Det var några år sedan. Sedan dess har jag förstått att han hade rätt. I Sverige har vi ett slags vänsterideologiskt default-läge. Så fort ett samhällsproblem uppstår ploppar det automatiskt upp någon typ av socialistisk lösning på detta i våra medvetanden: Höj skatten! Mer bidrag! Mer kontroll! Bygg en fritidsgård! Ansvar, kreativitet och problemlösande förmåga hos individen, familjen och i de små gemenskaperna är knappt något man räknar med över huvud taget. 

Genom åren har jag blivit mer och mer övertygad om att stora delar av kristenheten okritiskt har anammat detta vänsterperspektiv. Vi har slutat tänka och ifrågasätta. Vi tror socialstaten bara om gott, och lämnar villigt över ansvaret för våra liv i dess händer.    

Tidningen Dagen är sannerligen inget undantag. Och det vore kanske okej om man hade gjort ett medvetet, genomtänkt val att bli ”Dagen – den kristna vänsterns röst i samhället”, eller något åt det hållet. Visst. Men nu verkar det som att ledarskribenterna inte själva vet om att de företräder en vänsterideologi som i grunden är materialistisk. 

Kanske hade man också kunnat ha överseende med denna vänsterorientering om tidningen inte samtidigt hade börjat uppvisa förvirring och otydlighet i en fråga där alla kristna oavsett politisk ideologi kan och bör vara överens, nämligen abortfrågan. En kristet organs hanterande av det ämnet fungerar som en slags mätare på integritet och villighet att hålla fast vid sanningen. Börjar man vackla där bör det ringas i alla varningsklockor på en gång.

Dagen står fortfarande för mycket gott, och jag vill välsigna de som på alla olika nivåer arbetar med tidningen. Men min bön är Dagen inte ska fortsätta slösa bort de ekonomiska resurser och journalistiska förmågor tidningen besitter på att jamsa med och säga det som alla andra redan säger. Jag önskar att Dagen åter ska bli en skarp kristen röst i samhället. Det behövs. Åh, vad det behövs!

Det här inlägget postades i Insändare, Svenska staten, USA. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Dagen – den kristna vänsterns röst?

  1. Thomas skriver:

    En begåvad analys från en begåvad, kristen och konservativ skribent. Tack för denna intressanta och tänkvärda analys!

  2. Ping: basun » Konflikten gäller samhällssynen

  3. Thomas skriver:

    ”… Jag önskar att Dagen åter ska bli en skarp kristen röst i samhället. Det behövs. Åh, vad det behövs!”

    Ja, det behövs sannerligen, men ca 2,5 år efter att blogginlägget ovan publicerades, tvingas vi väl sorgset konstatera, att tidningen Dagen – likt Svenska Kyrkan för övrigt – helst verkar välja en alltmer liberalteologisk hållning.

    Detta är naturligtvis synd, speciellt som den mer konservativ-teologiska tidningen Världen idag inte har alltför stor upplaga.

    Inför framtiden, får vi hoppas att de mer konservativ-teologiska i vårt arma land hittar alltfler effektiva, mediamässiga, plattformar att föra sitt budskap ifrån.

Kommentarsfältet är stängt.