Mysus

mysus

För väldigt länge sedan levde en kille som hette Mysus. Han började tala offentligt efter att ha gått igenom en slags trettioårskris. Folk på den tiden var lite osäkra på hans ursprung, men idag är det belagt att han var palestinier och föddes på ockuperat område. Han var, som namnet antydde, alldeles genommysig. Han gick omkring i velour hela dagarna. Velourdräktens mantel fladdrade så fint i vinden, och barnen skrattade och fåglarna kvittrade och solen sken.

Mysus var snäll mot alla. Ganska ofta kom det sjuka människor till Mysus. Då lade han sin hand på dem och log och uttryckte sin sympati. Det var fint.

Alltid hade han ett uppmuntrande och tröstande ord på tungan. Om man hade dåligt samvete för något dumt man hade gjort  var det bara att lyssna på Mysus en stund så blev man garanterat glad igen. Han betonade ofta att alla skulle få komma till himlen:

– Du är jättebra precis som du är. Bara luta dig tillbaka och ta det lugnt, så kommer det änglar med helikopter och hämtar dig. Sen ska alla få saft och bullar i himlen!

Mysus pratade ofta om sin Förälder som var  där i himlen. Denne Förälder var mjuk och mysig och fluffig också hen. När Mysus beskrev Föräldern kunde åhörarna se liksom en gigantisk marshmallow framför sig.

Mysus samlade ett gäng käcka praktikanter omkring sig som följde med honom på hans turnéer. De tog anteckningar och drack te och var glada att få hänga ett tag med en så trevlig kille. Han var så lätt att förstå och han var alltid glad och sa bara trevliga saker.

– Var trevliga, såsom min Förälder i himlen är trevlig!, sa han, och praktikanternas ögon glittrade.

Mysus pratade mycket om fred och tolerans, och solidaritet och hållbar utveckling och medbestämmande och demokrati och jämställdhet och sopsortering. Journalisterna och kultureliten älskade honom, och han fick skriva kolumner i tidningar och sitta med i TV-soffor. Det var till och med tal om att han skulle få ett eget matlagningsprogram.

Men så blev det lite vajsing. Han hade retat upp någon  med att vara så trevlig hela tiden och det uttrycktes önskemål om att han skulle avsluta sin offentliga verksamhet. Mysus var ju inte den som bråkade, så han sa hejdå och försvann. Det gick snabbt och smärtfritt. Han vandrade in i solnedgången och var borta. Inget blod, ingen smärta, inga hårda metallföremål.

Kommer han tillbaka någon? Ja, kanske. Eller på sätt och vis. Han kan komma tillbaka i våra hjärtan. När de spelar en fin låt på radion kan du tänka på honom och få varma, mjuka känslor inombords. Jättemysigt.

Det här inlägget postades i Ceteri. Bokmärk permalänken.