Gregg Cunningham

Gregg Cunningham

Gregg Cunningham är en fantastisk man. Han lämnade sin framgångsrika juristkarriär för att lägga all tid och energi på att rädda ofödda barn. Gregg besökte Sverige för några veckor sedan. En abortliberal journalist besökte ett möte där Gregg talade och skrev sedan en artikel på SVT Debatt. Bland annat riktades kritik mot att Svenska kyrkan ger fritt spelrum för abortmotståndare. Om det vore så väl…

Diskussion utbröt på SVT Debatt:

http://debatt.svt.se/2013/09/09/skamligt-att-svenska-kyrkan-ger-anti-abortfolket-fritt-spelrum/

http://debatt.svt.se/2013/09/10/i-sverige-dodas-38-000-barn-om-aret-i-abort/

http://debatt.svt.se/2013/09/20/vara-abortbilder-visar-den-sanning-varden-doljer/

http://debatt.svt.se/2013/09/22/mro-vill-ta-ifran-kvinnor-ratten-till-sin-egen-kropp/

RFSU:s tidning Ottar intervjuade Mats Enander, präst i Buråskyrkan:

http://www.ottar.se/artiklar/abortmotst-ndare-v-lkomna-i-svenska-kyrkan

Om Cunningham, från CBR:s hemsida (Center for Bio-Ethical Reform):

http://www.abortionno.org/speakers/

Bild | Det här inlägget postades i De ofödda, Svenska kyrkan. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gregg Cunningham

  1. Thomas skriver:

    Från artikeln ”I Sverige dödas 38 000 barn om året i abort”* – publicerad på SVT-Debatt 2013-09-10, och författad av MRO:s Annette Westöö och Svenska kyrkans präst Mats Enander – hämtas följande rader:

    ”…I Sverige idag dödas 38 000 barn om året i abort. Det är inget annat än en bottenlös tragedi. Det är skamligt och extremt. En kyrka som inte kan stå upp till de oskyldigas försvar är inte en kyrka värd namnet. Ett samhälle som inte kan skydda sina minsta – där man faktiskt inte ens kan föra en diskussion om frågan utan att öknamnen haglar och censurropen skallar – kommer att gå allt längre i hårdhet och människoförakt.
    Det är dags att vakna.”

    Ja, dags att vakna och att reagera på det hårda och människoföraktande liberal-progressiva samhället. Hög tid att förändra synen på ofödda människors människovärde. Verkligen dags att öka det generella abortmotståndet i Sverige. Sannerligen hög tid att begränsa världens mest liberala abortlagstiftning. I detta sentida uppvaknande, kan olika arbetssätt visa sig verkningsfulla, exempelvis nedanstående:

    – Ett långsiktigt arbete i form av opinionsbildning och folkbildning. Denna ansats bedrivs ex av organisationer som ”Människorätt för ofödda” resp ”Ja till Livet”; organisationer värda all respekt för sin värdefulla insats.

    – En påverkan av olika grupperingar med makt, ex politiska partier, för att de ska bli mer pro-life. Metodens möjlighet att nå framgång känns dock tveksam angående just partier, eftersom nästan alla riksdagspartier kan sägas vara kapade av liberal-progressiva. De senare är inte sällan av grövsta modernistiska kaliber, ogillar starkt traditionella moralsystem, och fullkomligt avskyr alla antydningar om minsta lilla inskränkning av nuvarande abortlag.

    – Ett bildande av nya politiska partier som bejakar livet, och tar avstånd ifrån dagens otäckt höga aborttal. Det har också skett i några fall, bl a genom uppkomsten av Kristna Värdepartiet m fl, och dessa partier är befriande mycket mer värdekonservativa än rådande svensk kutym. Dylika partier måste dock bli fler, och nå en rejält stark riksdagsrepresentation, innan abortlagstiftningen blir möjlig att ändra.

    – En indirekt, livsbejakande, opinionsbildning via religiösa samfund och församlingar. Genom att exempelvis arbeta för att svenska protestantiska församlingar ska återgå till mer traditionellt snitt, börjar i bästa fall alltfler protestanter sympatisera med konservativa politiska alternativ; åtminstone sett över ett längre tidsperspektiv. Dessa konservativa politiska alternativ kan gälla sänkning av dagens abortgräns, skapande av heltäckande stödsystem för att få havande att vilja undvika abort mm.

    När det sedan handlar om reella möjligheter att bryta den liberalteologiska utvecklingen inom den svenska protestantismen i allmänhet, och inom Svenska kyrkan (SvK) i synnerhet, verkar det tyvärr vara ett smått hopplöst projekt. För att beskriva djupet i denna problematik, kan nämnas att SvK nuförtiden är så relativistiskt och liberal-teologiskt, att samfundet i informationen om sig själv tycks uppvisa en direkt beröringsskräck med begrepp som Gud, Jesus Kristus resp den Helige Ande. Dylika begrepp använder detta samfund högst ogärna i marknadsföringen av sin verksamhet…

    Dessutom har SvK vid kyrkomötet år 2013, beslutat att hbt-certifiera sina församlingar via organisationen RFSL. Att själva fundamentet för kristendomen, råkar vara den mindre hbt-orienterade skriften bibeln, spelar liksom ingen roll. I denna verkligt sorgliga, och smått sensationella process, kan ett flertal bekymmer enkelt lyftas fram:

    – bibeln låter sig inte gärna hbt-certifieras,
    – bibeln ger inga stöd för ett partnertänkande; istället betonas man och hustru, samt den etik som följer härav,
    – det finns en risk att SvK hamnar i tolkningsmönster, där kyrkan ej kan utgå från den bibliska linjen,
    – det är alltid riksfyllt att certifiera verksamheter utifrån minoritetsgrupper,
    – det är inte minst unikt och teologiskt orimligt att andra än SvK, särskilt RFSL, ska tillåtas kommunicera SvK:s egen troslära.

    Alla dessa bekymmersamma punkter, utgör uppenbarligen inget större problem för ledningen av det allt mindre kristna samfundet SvK.

    Mot bakgrund av den djupa liberaliseringstrend som anfrätt protestantismen överlag, lär eventuellt svensk kristen opposition mot samhällets djupa grad av liberalisering, den utbredda acceptansens för höga aborttal etc, i nuläget mestadels komma från kristna inom församlingar utanför det protestantiska hägnet. Det vill säga, troende inom konservativt präglade församlingar tillhörande kristet ortodoxa samfund, respektive Romersk Katolska kyrkan.
    Om sådana, konservativ-teologiska församlingar, börjar växa i storlek och dessutom förekomma på allt flera orter, kan nog en samhällsförändrande effekt bli intressant såväl som märkbar med tiden. Sker en dylik utveckling, har inte bara antalet traditionellt kristna i Sverige ökat, utan förmodligen har även social- och värdekonservativa väljare simultant vuxit i antal.
    I rättvisans namn, bör det göras reservationer för att den svenska protestantismen återvänder till sina traditionella rötter. Samt att protestanter i gemen vänder sig mot den så överskattade, normkritiska, liberal-sekulära samhällsutvecklingen, och tydligt visar denna vilja i politiska val.
    En dylik protestantisk förändring tycks dock oerhört långt borta, ledsamt nog.

    Hur det nu än blir med allt detta, lär det krävas ett tämligen bryskt uppvaknande från den progressiva mardröm Sverige, och Västvärlden i stort befinner sig i, om den dystra utvecklingen rörande antalet aborter mm ska vända. Det fordras sannolikt ett intensivt opinionsbildande arbete, i decennier, för att väcka männiSkor till insikt om vilken moraliskt undermålig värld sekulär-progressiva, liberal-dekadenta ansatser alltid verkar skapa.

    En i grunden liberal värld, tycks vara en värld som är påtagligt egocentrerad och kylig. En värld där uppfattningen om ett traditionellt samliv ständigt attackeras av allehanda liberal-progressiva. Där långsiktiga romantiska relationer knappast eftersträvas. Där allsköns experimenterande, ultraliberala livsstilar konsekvent lyfts fram, och hyllas inom populärkulturen. Där aborter lakoniskt ses som vilket naturligt och oskyldigt preventivmedel som helst. Där mängden skilsmässor och aborttalen ständigt ökar. Därtill råder detta sorgliga, normlösa, depraverade liberal-progressiva samhällstillstånd utan att folk i gemen upprörs. Denna lakoniska hållning på gruppnivå, lär sannolikt bero på att sinnena hos dagens samhällsmedborgare domineras av osunda, liberala, tankemönster.

    Denna sekulär-progressiva utveckling tycks ha lett till vägs ände. Dagens socialliberala samhälle representerar en mer eller mindre normlös tillvaro, närmast befriad från djupare mänskliga värden. Sammantaget lär den nutida människan, som i vår samtid kunnat beskåda liberalismens alla härjningar, vinna på att bortse från dubiösa liberala ideal och livsstilar.
    Om vi inte vill, orkar eller kan byta ideologiskt fokus, kan vi heller aldrig korrigera liberalismens negativa följder.
    Senare följder, rör sådant som att det andliga närmast bortrationaliserats, sociala gemenskaper alltmer förtvinat, det mesta av långsiktighet avskaffats, mänskligt liv förlorat sitt omistliga värde, och det höga antalet skilsmässor respektive aborttal stadigt stiger.
    Det blir allt tydligare, att bortom populärkulturens hyllande av liberala levnadssätt finns en mycket mörkare sida; det liberala samhället saknar, i allt väsentligt, moralisk substans.

    Det är sannerligen tid att granska och problematisera den så dominanta, kulturrelativistiska, genomsekulära, liberal-diaboliska mardröm vi lever i.
    Undviker vi en sådan process, minskas aldrig de tragiskt höga aborttalen.
    Detta då en hög grad av liberalism automatiskt medför obefintlig respekt för ofödda människor.
    Liberalism respektive låga aborttal, tycks oförenligt.
    Helt oförenligt.

    För att åter införa sunda normer på bred front, och för att juridiskt kunna skydda de allra mest utsatta, de ofödda människorna, behöver vi ett ideologiskifte. Vi behöver gå från skadlig liberalism, till en fruktbar syntes av fina kristna ideal och traditionell värdeorientering.
    Härigenom kan vi nå fram till en världstillvänd, tidlös, kristen konservatism.
    En konservatism som är beredd att ta sig an även de svåraste frågor, exempelvis kontroversiella familjeärenden likt frågan om abort.
    I ett land med nästan 40 000 aborter, varje år, år efter år, behövs nya ideologiska initiativ.
    Här behövs en medkännande konservatism, vilande på kristen grund.
    Den behövs, och den behövs förtvivlat mycket.
    Inte minst då kristen konservatism är pro-life.
    Kristen konservatism och låga aborttal, är förenligt.
    I högsta grad förenligt.

    Vår arma, sekulära kultur, har ett desperat behov av djupare kristna uttryck, och sunda konservativa värden.
    Vi behöver mer konservativ kristendom inom kyrkans väggar, och mer kristen konservatism överlag.
    I vår eländiga tid, utan speciellt mycket närvaro av reglerande normer och djupare värden, kan en värdekonservativ politisk ansats, vilande på fina kristna ideal, förtjänstfullt bidra till höjd samhällsmoral, och minskat antal aborter.
    Kristen konservatism kan lindra liberalismens härjningar.
    Kristen konservatism är pro-life.
    Kristen konservatism syns nödvändig.
    Kritiskt nödvändig.

    Med kristen konservatism kan den generella samhällsmoralen, det omistliga människovärdet, och skyddandet av ofödda människor, äntligen få ett återupprättande i vårt arma land.

    *Artikelns url-adress: http://debatt.svt.se/2013/09/10/i-sverige-dodas-38-000-barn-om-aret-i-abort/

Kommentarsfältet är stängt.