Staten bör ta ett steg tillbaka

http://www.dagen.se/opinion/debatt/staten-bor-ta-ett-steg-tillbaka/

Det här inlägget postades i Insändare, Svenska staten. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Staten bör ta ett steg tillbaka

  1. Ralf Ebel skriver:

    Det är så bra uttryckt. Har länge känt likadant utan att kunna uttrycka det såhär. Frågan är om inte sig samma attidyd har slagit när i kristenhet i kristet sammanhang.

  2. StefanP skriver:

    Gällande att staten ska dra sig tillbaka i en del håller jag med om men om inte samhället bryr sig nu varför skulle de bry sig efter staten sagt upp en arbetsuppgift? Personligen så tror jag att vi måste kunna odla en mentalitet i folk att bry sig om varandra mer för det verkar som det har gått förlorat i detta samhällsklimatet.

  3. Thomas skriver:

    Precis som författarna Poluha och Westöö skriver, begränsas inte välfärdsstatens hjälpinsatser till de mest utsatta. Istället kan vi se, hur politikerna under decennier byggt upp vad som alltmer liknar en mindre välskött, och mindre motiverad bidragskarusell. Härigenom blir alla del av en olycklig bidragskultur. Detta är naturligtvis olyckligt, åtminstone ur synvinkeln att friska människor överlag bör söka leva aktivt, vara självförsörjande, och var för sig bidra till en helhetsmässigt dynamisk samhällsekonomi.

    Vidare torde det stämma, som artikelförfattarna framhåller, att den generella välfärdsstaten, bl a genom sin allt större volym, får att svårare att effektivt hantera samhällets resurser.

    Poluha och Westöö har även rätt i att vårt skattesystem, utöver nämnda problem, inrymmer ett moraliskt dilemma, då staten sedan länge beslagtar nästan hälften av våra samlade inkomster. Härigenom beskärs människors valmöjligheter påtagligt, och minskade valmöjligheter innebär ett mindre fritt liv.

    Ytterligare ett etiskt problem som artikelförfattarna hade kunna framhålla, är att våra närmast konfiskatoriska skatter utöver att vara tveksamt höga, dessutom är progressiva.
    Det innebär som bekant, att ju mer någon anstränger sig och arbetar, desto mer går procentuellt bort i skatt.
    Orsaken till att vänstern infört progressiv beskattning, är att de vänsterprogressiva därigenom anser sig ha infört rättvisa.
    Exakt vilken rättvisa det handlar om, och för vem, beskrivs dock aldrig. Vare sig på ytan eller på djupet.
    En faktisk konsekvens av det progressiva skattesystemet, är att staten torde få ut mycket mindre av olika talangfulla och skickliga medborgare i arbetslivet, jämfört med ett samhälle med mer av skattemässiga incitament.
    I dagens system anstränger sig visserligen många för att få en fast anställning, men därefter saknas måhända målsättningar. Detta eftersom arbetstagaren vet, att påtagligt mycket av en höjd lön, inkomster intjänade på obekväm arbetstid mm, går bort i skatt. Härigenom försvinner en av de viktigaste drivfjädrarna för att få folk att kontinuerligt förkovra sig, och att verkligen lägga manken till.

    Om tillräckligt många begåvade människor – pga ett tämligen moraliskt orättvist, progressivt, beskattningssystem – mest flyter med fram till pensionen, istället för att jobba intensivt för att uppnå sin fulla potential, torde hela landet lida av detta missförhållande. Det uttalat negativa härvidlag, kan knappast mätas monetärt.

    Med införande av ett platt skattesystem, lär många människor uppleva att det äntligen skapats incitament att anstränga sig extra, vilket kan få en mängd positiva effekter. Exempelvis att många fler vill våga sitt kapital i nya företag, vilket i sin tur kan utmynna i fler arbetstillfällen osv.
    Dessutom är ett system med platt skatt mycket mer överskådligt och lättbegripligt, och en dylik transparens har ett mycket stort värde i sig.

    Därtill borde det gå att hitta lösningar, som ökar lusten att ge till välgörande ändamål för de som väl har lyckats i ett samhälle med en sund bidragskultur, och rimliga, platta, skatter.

    Sammantaget hoppas jag att en god kristen får ha en vision om ett samhälle som hjälper de svaga, uppmuntrar de starka, stimulerar de begåvade, och rakt inte straffbeskattar människors hårda arbete och ekonomiska framgångar.

    Jag hoppas fromt, att vår Gud sakta och stillsamt instämmer.

Kommentarsfältet är stängt.