Mycket snack och lite verkstad?

Debattartikel i Kyrka och folk om att ta konsekvenserna av sin övertygelse.

http://www.kyrkaochfolk.se/index.php/hem/debatt/969-mycket-snack-och-lite-verkstad

Mycket snack och lite verkstad?

I en del mer konservativa kristna sammanhang talas det om att Gud förväntar sig ett speciellt ledarskap av män i familj, kyrka och samhälle. Man vänder sig – med rätta – emot en jämställdhetssträvan som fått orimliga proportioner och mot en obiblisk feministisk ideologi som satt sina klor även i kyrkan.
Men kan det vara så att det ofta blir mycket snack och lite verkstad? Frågan mister lätt sin vardagsförankring och blir enbart en symbolfråga som drar gränser mellan oss och ”feministerna” ­– en åsiktsgemenskap och en annan – men inte alltid så mycket mer.
De kristna män som hävdar principen att män har ett särskilt, gudagivet ansvar bör rimligtvis också vara beredda att ta det ansvaret i praktiken. Ett av de områden där mäns bristande ledarskap och initiativförmåga fått mest tragiska konsekvenser är abortfrågan – den som inte kan kallas annat än en ödesfråga för Sverige. Ett enormt hot vilar över landets ofödda. Över 37 000 barn dödas i moderlivet varje år och kvinna efter kvinna traumatiseras av aborterfarenheten.

Alltför många kristna, fina män – män som man hade väntat sig något helt annat av – står med händerna i byxfickorna och låter detta hända.
I Skriften läser vi: Rädda dem som släpas till döden och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen. Om du säger: ”Vi visste det inte”, skulle inte han som prövar hjärtan märka det, skulle inte han som vakar över din själ veta det? Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar (Ords 24:11-12).
Om du som man omfattar uppfattningen att män är kallade att ta ett särskilt ansvar för kvinnor och barn, se då först och främst till dem du har omkring dig, familj och vänner. Har du gjort det fullkomligt klart för din familj och din bekantskapskrets var du står i den här frågan? Är kvinnorna och männen i din närhet förvissade om ditt helhjärtade stöd om de någonsin skulle hamna i en krisgraviditet? Har du funderat på hur kan du använda din tid, dina talanger och dina pengar till att rädda livet på ofödda barn? Vad är ditt ansvar och vad kan du göra imorgon som du inte gjort idag?

Om du verkar som förkunnare, våga då tala om abortfrågan. Säg församlingen i predikan och undervisning att Guds femte bud gäller också de ofödda människoliven. För fram det självklara faktum att fastän Sveriges lagstiftning numera tillåter aborter, så har Gud aldrig gett oss någon rätt att döda våra ofödda barn. Är du politiker – lyft frågan från de plattformar där Gud ställt dig och verka för en rättfärdig lagstiftning. Och alla medborgare har ett ansvar att tala ut sanningen i ett samhälle som så länge formats av lögner. Den sanningen att abort innebär dödligt våld mot våra minsta och mest försvarslösa medmänniskor har tryckts ner i fyrtio års tid. Nu måste den proklameras.
Arbetet för de oföddas rätt är tufft. Politiker med abortkritiska åsikter motarbetas regelmässigt, även av sina egna. Abortmotståndare häcklas och marginaliseras i media. Höjer man rösten mot abort i offentliga manifestationer får man vara beredd på de grövsta förolämpningar och till och med fysiska angrepp. Det är det utan tvekan värt. Frågan är vilka som skall gå i främsta ledet och ta de hårdaste smällarna – kvinnor eller män?

Lars Borgström, Uppsala, 
präst i Lutherska församlingen
Annette Westöö, Göteborg, vice ordförande Människorätt för ofödda
Hans Lundaahl, Rävlanda, 
präst i Svenska kyrkan
Ewa Edén-Modén, Partille, 
översättare
Mats Enander, Göteborg, 
präst i Svenska kyrkan
Ingrid Fryxelius, Karlstad, styrelsemedlem Människorätt för ofödda
Carl-Henrik Karlsson, Ljungskile, ordförande för missions­organisationen Källa

Det här inlägget postades i Han, hon, hen och hin. Bokmärk permalänken.