Till Kyrkans kvinnor

Publicerad i tidningen Dagen 2009-11-11 med rubriken Kvinnor ifrågasätter också kvinnliga ledare i kyrkan (http://www.dagen.se/debatt/kvinnor-ifr%C3%A5gas%C3%A4tter-ocks%C3%A5-kvinnliga-ledare-i-kyrkan-1.184944)

Till Kyrkans kvinnor I dessa sista dagar håller Gud på att rusta sin Kyrka över hela världen. Ett led i detta är att Han reser upp kvinnor till tjänst i Andens fantastiska mångfald – till profetia, helande, evangelisation, mission och diakoni; till att på otaliga sätt betjäna Hans växande kyrka. Detta är underbart!

Samtidigt ser vi en tydlig trend mot att fler kvinnor väljer att utbilda sig till och arbeta som präster och pastorer. Denna utveckling tror vi emellertid inte är lika god. Bibeln innehåller klar undervisning om kvinnans roll i församling och familj. Epistlarna lär att kvinnan inte är kallad att vara församlingsledare, förvalta Kyrkans lära, eller råda över mannen. I evangelierna ser vi att Jesus valde ut en grupp män till att utgöra kärntruppen i den spirande Kyrkan, trots ett stort utbud av trogna och uppskattade kvinnliga efterföljare. Här kan också nämnas hustavlornas återkommande påbud om underordning i äktenskapet. Om kvinnan inte är kallad att vara huvudet i familjens lilla sammanhang, hur skulle hon då kunna vara det i Guds församling? Kyrkohistorien känner inte heller till någon ordning med kvinnliga församlingsledare, annat än i heretiska sammanhang.

Mot detta brukar invändas att Kyrkan står i en ständig process av utveckling. Det är riktigt i så måtto att Gud ständigt förnyar Kyrkans liv och låter henne fördjupas i kunskap. Den karismatiska väckelsen, och den försoning som på senare år skett mellan kristna och judar, är exempel på sådan gudagiven förnyelse. Båda dessa förändringar har dock sin grund i Bibeln medan en ordning med kvinnliga präster och pastorer inte har sådana rötter, utan mer förefaller vara en anpassning till tidsandan. Med sorg ser vi att Bibelns undervisning i denna fråga numera uppfattas som kontroversiell och till och med stötande också i traditionellt bibeltrogna sammanhang. Responsen är ofta, att i stället för att gå i närkamp med texterna, rutinmässigt avfärda dem med i våra ögon lättviktiga argument. Ibland används bibeltolkningsprinciper för de problematiska texterna som utläggarna aldrig skulle applicera på Bibeln i  övrigt och som, om de tillämpades allmänt, skulle underminera kristendomens centrala lärosatser.

Vi medger villigt att somliga texter som berör frågan inte är solklara, men en viktig princip för sund bibelexeges är att aldrig använda de mer svårförståeliga texterna i Bibeln för att motsäga det tydliga och centrala. Och läran om kvinnlig underordning kan inte med bästa vilja i världen betraktas som dunkel och marginell.

Tyvärr har denna debatt alltför ofta kommit att präglas av bitterhet, från båda sidor. Det vi önskar är en förnyad diskussion som får präglas av det som karakteriserade vår Herre själv: nåd och sanning. Det vi också finner angeläget är att bestrida den otrevliga karikatyren av ”kvinnoprästmotståndare” som en samling trångsynta äldre män. Vi är en grupp kvinnor i olika  åldrar och från olika samfund, som ifrågasätter den rådande ordningen. Vår önskan är också att samtalet skall föras över på kvinnornas planhalva. Vår uppfattning är att ”bevisbördan” inte ligger hos dem som omfattar den traditionella synen på dessa ting, utan hos dem som utan påtagligt stöd i Skrift och tradition vill införa en ny ordning. Därför riktar vi en rak men kärleksfull utmaning främst till de kvinnor i Sverige som utbildar sig till eller arbetar som präster och pastorer. Hur resonerar ni kring er kallelse i ljuset av Bibelns undervisning?

Slutligen vill vi betona att vi inte ifrågasätter någon kristen systers kallelse – men formerna för densamma. Kvinnor är inte satta att leva ut sin kallelse som präster eller församlingsledare. Däremot är det är ingen tvekan om att Gud i dessa dagar kallar kvinnor med lejonhjärtan till att på andra vägar uträtta storverk i Hans rike. Kristi kyrka är inte komplett utan att båda sidorna av mänskligheten kommer i funktion i den, men var och en måste hitta sin rätta plats i kroppen för att den ska fungera optimalt. I den frivilliga kristna underordningen efter Jesu exempel – för både män och kvinnor, men på olika sätt – kan också ligga en viktig nyckel till väckelse. Vår bön är att Herren må förena våra hjärtan i denna fråga och föra oss allt längre in i den fulla Sanningen.

AW, f. -77, medlem i Svenska kyrkan
SB, f. -50, medlem i Svenska missionskyrkan
LU, f. -84, medlem i Evangelisk-luthersk mission – Bibeltrogna vänner
NH, f. -34, medlem i  Pingströrelsen/Svenska kyrkan
RF, f. -85, medlem i Lutherstiftelsen   

bild (15)

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.