Om Antje, klimatet och helvetet

Nedanstående är en debattartikel som Lars Borgström och jag skickat in till ett antal tidningar. Vi anser att ”ärkebiskopen” borde se över sina prioriteringar.

Himmel och helvete är realiteter

Antje Jackelén skrev den 28 november på DN:s kultursida om klimatkrisen . Texten fick rubriken ”Himmelriket på jorden finns om vi vill”.

Det finns många aspekter av texten som kan ifrågasättas både ideologiskt och faktamässigt: ett totalt oreflekterat accepterande av en sida i klimatdebatten, en socialistisk grundsyn med nollsummespelstanken som utgångspunkt och den felaktiga uppfattningen om två sinsemellan motsägande skapelseberättelser. Likaså torde det finnas en mängd andra frågor som bör stå mycket högre upp på Jackeléns prioriteringslista, t.ex. de 38 000 ofödda barn som dödas årligen i Sverige och det massiva familjesönderfallet vi ser runt omkring oss. Det stora problemet med Jackeléns text är dock trivialiserandet och relativiserandet av det kristna budskapet. Den nonchalans med vilken hon behandlar de allvarliga frågorna om människans eviga väl är djupt tragisk och enligt vårt förmenande fullkomligt ovärdig en kyrklig ledare.

Jackelén plockar eleganta retoriska poänger genom att använda kristen terminologi i sin klimatpamflett. Hon drar paralleller med klimatrörelsens varningar och budskapet i en klassisk omvändelsepredikan. Himmelriket reduceras till en klimatsmart attityd, och helvetet till följden av oåtgärdad klimatpåverkan.

Den kristna kyrkan har emellertid i alla tider betraktat himmel och helvete som realiteter. ”Krafterna som motsäger himmelriket”, är enligt kristen tro inte ovilja att ändra konsumtionsmönster utan Satan och hans fallna änglar, den fallna världen och människans egen syndfulla natur. Jesus är den som talar mest om helvetet i hela Bibeln. Han talar om sin Far i himmelen som den som kan döda och sedan har makt att kasta ner i helvetet. Jesus dog en blodig, fruktansvärd död uppspikad på ett kors för att rädda oss från helvetet och vinna himlen åt oss. Det är det klassiska kristna budskap som våra syskon i andra länder i detta nu, medan vi bekymrar oss om sopsortering och klimatspekulationer, torteras och dödas för.

Varje människa ska en dag stå till svars inför Gud. Större delen av Sveriges befolkning är helt okunniga om den verkligheten, om den realitet som dom och evigt straff utgör. Man känner inte heller till vad, eller snarare vem, som kan rädda från förtappelse. Gud älskade den här världen så mycket att han gav oss sin ende Son. Vår Herre Jesus står med öppna armar för att ta emot och frälsa var och en som vänder sig till honom. Han kommer sannerligen inte att visa bort någon. Än är nådens tid.

Detta glada budskap, evangelium, är vi som kristna kallade att sprida till våra medmänniskor.  Det är mycket, mycket allvarligt när vi försummar denna uppgift. Ännu allvarligare är det när kyrkliga ledare leder oss bort från kristendomens sanning. Vi hoppas och ber att Jackelén och andra kyrkliga företrädare ska vakna i tid över det hot som vilar över mänskligheten – ett hot som ingen klimatkatastrof ens kommer i närheten av.

Alltför många kyrkliga ledare har övergett den klassiska tron och menar det vara enfaldigt att inför vår tids katastrofhot syssla med teologiska och dogmatiska frågor som varför Jesus måste lida och dö. Vad hjälper det en människa om hon räddar sin själ, om hela världen går under, frågar man med det underförstådda svaret: ”Ingenting!”. Men Jesus säger precis tvärtom: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ?” Ja, vad hjälper det nutidsmänniskan om hon skulle lyckas reda upp alla politiska, sociala och miljömässiga problem – vilket hon i och för sig inte kan p.g.a. sitt syndafördärv – om hon förlorar himlen och själens eviga salighet? Må kristna ledare i Sverige börja ägna sin tid – den tid som är kvar – åt att förkunna och sprida evangelium.

För att travestera Jackelén: Alternativet är ett samhälle utan hopp och där paniken kommer att sprida sig när Guds dom kommer över oss.

Lars Borgström, präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet 
Annette Westöö, medlem i SvK och kyrkopolitiskt aktiv

Det här inlägget postades i Svenska kyrkan. Bokmärk permalänken.