Jackelén har kanske inte en fullt ut balanserad människosyn?

Påven hamnade i blåsväder i den svenska ankdammen efter sina skämtsamma, och kanske inte helt genomtänkta, kommentarer om starka kvinnor. Antje Jackelén är bekymrad och säger till svt.se att påven, eftersom han rör sig i mansdominerade miljöer, kanske inte har en ”fullt ut balanserad människosyn”…

Frågan är hur Antje har mage att ifrågasätta påvens människosyn, när hon själv och det trossamfund hon leder helt försummat att stå upp för de ofödda människornas rättigheter.  Vad man än tycker om påven kan man inte förneka att han och den katolska kyrkan är orubbliga i motståndet mot abort och i försvaret för människovärdet.

Nej, Antje. Med all respekt – kanske är det du som ska ta dig en funderare över din människosyn?

 

collectie_tropenmuseum_zilveren_weegschaal_met_ijzeren_balans_tmnr_3934-16

Det här inlägget postades i De ofödda, Svenska kyrkan. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jackelén har kanske inte en fullt ut balanserad människosyn?

  1. Thomas skriver:

    ”… Frågan är hur Antje har mage att ifrågasätta påvens människosyn, när hon själv och det trossamfund hon leder helt försummat att stå upp för de ofödda människornas rättigheter…”

    – Tja, med ett rymligt, till synes världsligt präglat samvete, verkar det mesta gå för sig, t o m om man är en kyrklig representant…
    Därtill lär fru ärkebiskop Antje Jackelén högst sannolikt behålla sin nuvarande människosyn så länge denna världsligt gynnar henne, och den gynnar henne. Nämnda människosyn gynnar henne karriärmässigt, allmänekonomiskt såväl som allmänt socialt i den specifika kontext hon lever och verkar inom.
    Tvivelsutan så.
    De sekulära fördelar som Jackelén får ut av sin människosyn, förstärks dessutom av att hon säkerligen blott umgås med liberalsocialistiska, liberalfeministiska abortliberaler etc i nämnda, liberal-teologiska kontext, i det moraliskt mycket bekymmersamma land vi kallar Sverige. Utifrån ett sådant specifikt leverne, i det svenska samhället, där dylika liberal-sekulära värderingar är så massivt utbredda, såväl i det evangeliskt-lutherska samfundet Svenska kyrkan (SvK) som i Jackeléns umgänge, är det knappast underligt att ärkebiskopen har mage, mod och vilja att ifrågasätta människosynen hos Romersk-Katolska kyrkan (RKK) och hos dess påve. I själva verket är det logiskt såväl som naturligt, om än substantiellt motbjudande.

    ”… Vad man än tycker om påven kan man inte förneka att han och den katolska kyrkan är orubbliga i motståndet mot abort och i försvaret för människovärdet…”

    – Det är riktigt att RKK, samt även de ortodoxa kristna samfunden världen över, lär förbli orubbliga i motståndet mot abort, på samma vis som nämnda samfund solitt är mot homovigslar, mot allsköns förhärligande hbtq-propaganda, och mot ett systematiskt nedslipande av allehanda kyrkliga trösklar gentemot det omgivande sekulära samhället etc.
    Simultant med detta bör det framlyftas, att RKK resp de ortodoxa kristna samfunden också är för olika saker. Exempel är dessa samfund för livet, för ett hyllande och upphöjande av det omistliga människovärdet, för traditionella värderingar och för en traditionell livsstil.
    Detta sammantaget torde innebära, att allt prat om ett djupare närmande mellan a) RKK samt de ortodoxa kristna samfunden å ena sidan och b) de liberalteologiska protestantiska samfunden å andra sidan, enbart torde vara tämligen substanslöst prat, och därtill blott förbli prat. Annat är, tyvärr, svårt att förstå.

    ”Nej, Antje. Med all respekt – kanske är det du som ska ta dig en funderare över din människosyn?”

    – Det är naturligtvis ärkebiskopen som ska fundera över sin människosyn, och inte RKK resp de ortodoxa kristna samfunden som ska fundera över sina människosyner.
    Ett dylikt problematiserande av den egna människosynen, lär dock aldrig den till synes rätt självgoda och milt arroganta ärkebiskopen någonsin ägna sig åt, ty hon liksom massor av liberala protestanter tycks ju skarpt protestera mot allt av traditionella teologiska ansatser när helst de får syn på sådana, och inom kristendomen är det ju som bekant i den traditionella teologiska ansatsen vi hittar uppmaningen att aldrig dräpa andra människor, oavsett om dessa är födda eller ofödda. Den liberala teologiska ansatsen däremot, tycks fokuserad på annat.

    Därutöver går det ju att stillsamt framlyfta, att faktumet att Antje Jackelén och massor av andra inom SvK överhuvudtaget kan hysa sin nuvarande bekymmersamma människosyn, är ju pga att dessa kristna (?) abortliberaler idag överhuvudtaget lever och inte själva har bortaborterats. Detta självklara, men likväl tänkvärda faktum, är det dock knappast något som nämnda individer explicit lär reflektera över. Detta eftersom en radikalt ändrad människosyn, och att på allvar börja stå upp för de ofödda människornas rättigheter, innebar drastiskt negativa konsekvenser i världslig bemärkelse för dem själva.
    Med en ny, påtagligt mer biblisk människosyn i bagen, skulle ärkebiskop Jackelén och hennes kollegor inom SvK högst sannolikt få uppleva ett hastigt och omilt avsked från sina liberalteologiskt präglade ämbeten, inom sitt liberalteologiska samfund. Härigenom miste de sin frikostiga löner och allsköns materiella förmåner som högre präster automatiskt erhåller, deras pensioner skulle märkbart sänkas, och de skulle tvingas till ett nytt socialt umgänge efter att blixtsnabbt ha blivit utfrysta från sin tidigare vänkrets.
    Dessutom skulle de sannolikt tvingas utstå en mycket aggressiv förföljelse från sekulär-progressiva gammelmedia, där de senare hårdhänt krävde svar på oräkneliga frågor om varför Jackelén & Co så hastigt, fundamentalt och enligt gammelmedia så tragiskt valt att svika den moderna kvinnan och hennes självklara rätt till abort…
    Mot bakgrund av allt detta, kommet inget härvidlag att förändras. Ärkebiskop Jackelén och övriga västerländska liberalteologer lär livet ut ifrågasätta människosynen hos RKK, påven och på sikt även de ortodoxa kristna samfunden, åtminstone om de senare ökar i storlek i Västerlandet. Detta skarpa ifrågasättande från Jackelén & Co lär bekymmerlöst göras utan att de på minsta vis förklarar, eller av gammelmedia tvingas att förklara, hur ifrågasättandet går ihop med kärnan i kristendomen, t ex innehållet i bibeln. En sådan diskrepans är emellertid inget att direkt förvåna sig över, because it goes with a highly dubious liberal theological territory.

    Det allra sorgligaste rörande den officiella synen på människovärdet hos Antje Jackelén och SvK , är ju att det fortfarande finns massor med gammellutheraner inom detta samfund som har precis lika stort respekt för livet som vad någonsin katoliker resp ortodoxa kristna har. Dessa gammellutheraner är dock, sedan länge, maktmässigt utmanövrerade efter att allehanda svenskkyrkliga progressiva individer noga sedan tillsett att blott folk med djupt liberalprogressiva åsikter innehar de centrala präst- och biskopsämbetena.
    Saken blir knappast bättre av att SvK än i denna dag styrs av politiska partier, och det sedan ett antal år finns en progressiv politisk majoritet inom SvK som näppeligen tillåter detta samfund att ånyo bli ett traditionellt lutheransk samfund, eller, som någon säkerligen skulle vilja uttrycka det: ett kristet samfund.

    Herrens ljuva nåd och frid!
    /Thomas

Kommentarsfältet är stängt.